Pemmel

Men det fungerar bara på hårig hud? http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4892634.ab Måste vi nu alltså upphöra med det här modet att raka oss överallt? Eller fungerar det även där det normalt sett skulle vara hår? I så fall vet jag en hel del bra ställen där M skulle kunna få testa teorin. *hrm* Å andra sidan tvivlar jag på att det krävs högre utbildning för att räkna ut det här, M har i alla fall fixat det utmärkt hittills. Utan universitetsutbildning. Kanske borde finnas bättre ämnen att lägga forskningspengarna på?

Bebisen somnade och är placerad på våran säng med en mur av våra täcken på båda sidor om sig. Törs knappast annat nu när hon börjat vända sig från mage till rygg och nästan kommer runt på det omvända sättet också. Dessutom är hon bra på att sparka och veva med armarna så att hon kan vrida sig åt alla möjliga håll utan att behöva rulla.

Ställde mig på vägen imorse. 59kg, någonstans där låg det. Som vanligt. Snart ger jag upp! Drömde enfaldigt om att kunna komma i mina vanliga kläder ganska länge efter att A föddes. Nu drömmer jag inte lika mycket. Börjar inse hur fruktansvärt smal jag måste ha varit. Såg mig aldrig som det fast jag är 170cm och vägde 53kg då, eller 52 ibland. Fast insåg att mitt bmi var lågt och ljög för barnmorskan första gången, sa att jag vägde 54-55 innan… Hon tyckte ändå att det var lågt. När jag var där på efterkontroll i mars trodde hon att jag gått ner allt eftersom jag ”såg så smal ut”, men vägde faktiskt drygt 60kg då. Hon tyckte inte att jag skulle gå ner mer. Och det verkar inte som att kroppen vill det heller. Har stått stilla och trampat här sedan en månad minst och blivit så van att jag inte ens känner mig fet längre (hemskt, men det gjorde jag faktiskt i början). Inser att jag nog kan sluta drömma om mina gamla byxor, de som var nästan för stora då, kommer aldrig i dem igen. Kanske lika bra det? Men ska erkänna att jag ett tag hoppades på en rejäl magsjuka. När man spyr i några dagar och inte kan äta något, för det brukar synas direkt. Och sedan tar det ett tag innan man är åter till det normala. Så en magsjuka och sedan bra mat efter det trodde jag skulle lösa problemet…

Men usch, vad jag låter som drabbad av någon ätstörning. Man ska inte skriva så här hemska bloggar om sina icke-viktproblem egentligen. Och man ska väl knappast resonera så här som mamma till en tjej som måste lära sig att acceptera sig själv som hon är? Får skärpa till mig och skita lite mer i vikten tror jag.

Nu har jag satt på makaronvatten. Blir rester av köttfärssåsen från i fredags.

Drömde en massa skumt i natt. I den ena drömmen hade jag av misstag blivit inlåst på Ikano-huset. Alla affärer var öppna och olarmade eftersom man samtidigt höll på med en del reparationsarbeten tidigt på morgonen och sent på kvällen. Så jag kunde alltså gå där helt som jag ville. Och där dök förstås min oärliga sida upp och jag räknade ut hur jag skulle kunna gömma mig när de första butiksbiträdena kom för att förbereda öppnandet för att sedan kunna ta mig ut när kunderna började komma. Sedan det var uträknat gick jag från affär till affär och plockade på mig vad jag ville ha.

Just nu ligger A i babygymmet och ”pratar” med en av leksakerna. Eller snarare gör en massa obehagliga pipljud och sprutar omkring sig med munnen. Svårt att avgöra om  hon är väldigt inne i någon diskussion eller om hon börjar bli irriterad. Verkar i alla fall inte som att hon är medveten om vilken hemsk dag detta kommer att bli för henne. Först ett bad nu på förmiddagen (aldrig kul…) och sedan bvc på eftermiddagen med både vägning, mätning och vaccinering.